Tanken har väl snuddat mig, men aldrig att den nuddat mig.

Nu på kvällen har Thessan, Tessan och Josse vart hos mig och vi har kollat på SATC. Och det är verkligen bra att vi träffas så ofta, för hur fan skulle jag orka annars? Just nu skulle jag lätt kunna sova i ungefär hundra år.

Jag har så mycket som jag vill skriva men jag kan inte. Det går inte att sätta ord på exakt hur jag känner och mår just nu. För det syns inte. Men det känns. Jag vill inte ha det såhär. Det var så bra förut. Åh. Jag är så dum.