Jag saknar inte dig längre. För du var inte bra.

Jag saknar inte dig, jag saknar inte det som var,
det kunde bara bli bättre, men det vart det inte,
så det är ingen idé att sakna dig,
ingen idé att tro att det kanske blir bra, om vi försöker igen,
för jag saknar inte dig.
Jag saknar inte att gå hela vägen hem ensam på kvällen,
jag kan gå vart jag vill nu, för jag saknar inte dig.

Jag saknar inte dig.
Vad skönt det känns att kunna skriva sådär,
och veta att det stämmer.
Och det svider inte i hjärtat när jag tänker på oss.