Jag kan verkligen inte det där med att ta det lugnt.
Vi var iallafall hos Hilmer, sen gick vi till träffen, gick hem till Oliver, och åkte sen hem till TomTom. Och sen gick jag hem till Jocke. Och på något vänster lyckas jag gå vilse påvägen från Västertorp till Banan? Har ingen aning om vart jag var, men kom fram tillslut iallafall.
Har varit fint bakis idag, så dagen har bestått av att ligga i sängen, ligga i soffan och ligga på golvet. Sen när jag kom hem från Jocke så mötte Josse mig så gick vi till Ica och handlade goda grejer, och sen kom Helena, så vi har haft "sänghäng" hos mig nu på kvällen, näääjs.
Nu måste jag sova för jag tror jag dör snart annars. Natt.
Typ såhär har min dag sett ut. Fast på andra platser
Typ såhär har min dag sett ut. Fast på andra platser
9 kommentarer:
ser skönt ut det där ;)
svar på kommentar;
ja men jag vet inte, jag hittade bloggen och nu har jag suttit och läst en del inlägg då det var dom två, hennes ord om honom. och nu bara sista månaden har hon skrivit om honom, och jag blir knäpp. nu kommer jag ha det här i bakhuvudet liksom? haha. och jag vill bara prata med honom, fråga vad som hände, om jag ens behöver ägna det här en tanke. men det går ju inte, så kan jag inte göra :/ bläääää. fy faaan, haha!
jasså du ;) hihi.
ja men i vilket fall, känns skumt. men förmodligen beror det på att det är så nytt & det är då det är som känsligast (iaf för min del).
sen har min sista tid med killar varit lite sisådär, TYP :P
Ja i början är det osäkert, ostabilt & mitt i detta tycker man om en person hur mycket som helst, mer & mer hela tiden. men eftersom det är så nytt påverkas man av minsta lilla, i alla fall jag! man tänker sönder för mycket, undrar hur det kommer bli, om det är seriöst and so on. varför i helvete är kärlek så komplicerat?
åh fy, ja visst - vi bildar klubb! det senaste om ditt lovelife jag vet om var när det gäller J.B ;)
Det vore bra mycket lättare om det gick till så "vi gillar varandra, nu är det vi". Men som sagt, det vore inte lika spännande då & på något sätt är det ändå rätt fint att vara nykär eller att precis börjat gilla någon. Men då tillkommer det såklart drama, i alla fall oftast. Men grubblar gör jag, hela tiden konstant! Men jag funkar så över huvudtaget, tänker sönder saker till de minsta partiklar & blir inte ett dugg lugnare i hjärtat för det!
Jag förstår dig, trots att du tror du snurrade till det ;) men hur funkar det då, ett avslut men ändå inte? det är som när jag var med D, vi hade ett avslut men rättade oss inte efter det. varför avslutar man då något, egentligen?
två söta prickar i kärlens universum..
Haha, jag känner igen det där! Folk man absolut inte vill träffa, det gör inte så mycket om man nu råkar göra det vid dom där tillfällena, för då är man glad i hela kroppen -vad som än händer i princip! Man svävar på dom där rosa molnen & vill inte riktigt komma ner på jorden.
Det är nog det där med att man kan ryckas ned från fantasin ovan molnen, utan förvarning. Det som gnager i hjärtat... Oron.
Okej, nu vet jag inte vad du gjorde (kan bara ana) men om ni pratat om det & rett ut det så är det ändå ingenting som han borde bli sur över, full eller inte! Samtidigt förstår jag honom, för alla har vi varit med om att man förlåtit någon, men sen finns det där inom en ändå -det som gjorde att man var tvungen att förlåta. det som sårade. Men jag har sett er ihop, ni är så himla söta & jag har hört honom prata om dig som sin "Drömtjej" liksom, något mellan er finns det ju!
Haha hm.. Kan hända ;) Fast de va ju en stund av kvällen, vart spårat ;p
Sjukt härligt att känna den där glädjen! Och det är så jag vill känna nu, vilket jag gör. Men inte enbart, så mycket runtomkring, osäkerheten tar över lite emellanåt.
Åh, jag är precis likadan! Minsta lilla blir jag glad för, vilket ibland kan vara en nackdel då man kan läsa in mer i det än vad det är. Men samtidigt så är vi då lätta att göra glada! ;) Och varför skulle folk säga saker dom inte menar? BLI GLAD FÖR DET BAH!
Taskig? Neej, inte känna så :O vad du nu än gjort -alla gör misstag & förtjänar en andra chans. Right?
Att vara varadras motpoler, att den ena är si & den andra är så -det kan ibland vara precis det rätta! Men det gäller att kämpa, så länge man känner att det är värt det.
Att glömma och gå vidare är nästintill omöjligt, om man kanske faktiskt vill göra precis tvärtom. Att hålla kvar.
Det verkar som att du är äkta, det du känner är äkta & verkligen något som skulle kunna utvecklas ännu mer till det finaste någonsin. Och vad du än gjort, självklart förtjänar du en andra chans. För jag ser ingen anledning till att du inte skulle det, såvida du inte skulle mördat hans bästa vän typ, haha.
NEJ, facebook suger när det gäller svartsjuka! Man ser för mycket, kan ta reda på för mycket men även i vissa fall för lite. Man ser en mening om något, något som känns i hjärtat, men sen får man inte reda på mer. Det svider också.
Jag är också svartsjuk av mig, till en viss del. Visar det inte heller dock, om det inte slår slint dvs. Jag var ALDRIG svartsjuk förut, men sen gick det åt helvete med både det ena & det andra i mitt 6åriga förhållande, så det satte spår inom mig. Svartsjukan växte helt enkelt. Samtidigt försöker jag tänka att jag ska lita på killarna tills dess att dom bevisar motsatsen :/
absolut! tänkte precis samma tanke att be dig om din faktiskt! haha, telepati ;)
josephiinee@hotmail.com
:D
Skicka en kommentar