White snow, I know

Påtal om barkbåtar. Det är fan sjukt hur knark kan göra en människa så jävla risig.

Som idag när vi hade lite rast och chillade utanför Hägestensåsens lilla affär (eller vad det nu hette), då kommer en, tant? dam? kärring? kvinna? aja, något sådant, kommer fram till oss med sin lilla hundvalp och ber oss hålla i den medans hon går in i affären. Kvinnan ser ju allt annat än fräsch ut, så ja, vid första anblicken tänker man "gammal knarkare". Och med tanke på att hon inte ens visste vilken dag det var så misstänker jag att både ett och annat har åkt in i hennes kropp.

Men nu till saken..... VILKEN normal människa lämnar sin hund till några helt random människor? Hade vi vart dumma gubbar hade vi ju tagit den lilla vovven under armen och lubbat järnet och åkt hem liksom. För tydligen så var det en renrasig amstaff. Har nollkoll på hundar, men om den är renrasig lär den ju vara dyr, iofs kan den där tanten ha sagt att det var en varg hon hade i kopplet utan att jag hade reagerat, som sagt, mina hundegenskaper räcker inte så långt. Men ändå. Som tur är så är vi snälla gubbar, så hon fick tillbaka sin vovve när hon handlat klart.

En sån här liten bajskorv var det vi passade idag, typ.
Bilden är lånad härifrån.