Therese 18 år!

Idag fyller världens bästa Therese Collstam 18 år!
Så därför ska jag tillägna ett helt inlägg till henne var tanken. Kan ju börja med att säga något som Thessan redan vet: Jag saknar dig. Jag vet att jag säger det väldigt ofta, men ändå så gör jag inte så mycket åt saken.. Men det ska jag ändra på! För du är världens bästa brud, min favorit, alla gånger!

Och vi har gjort så sjuuuukt mycket roliga saker ihop, haha. Tillexempel när vi var ute och gick när det hade snöat massor, när vi skrev "anka" på alla bilar vi såg, och när vi gick och skrek "schalareeeeeem mera maschallerrrrr!". Vi hann också sjunga "färger i en vind" på centrum.

Måste säga att det känns konstigt nu när min vardag inte längre består av skånska blatte dvärgar, schalarem, Rutger, bilåkning, blåa klubbor, sjukt mycket skratt, MELA LIIIIIS och vi bjudaaaaa ml knullaaa.

Fast även om vi inte träffas så ofta, och kanske inte pratar varje dag, så känner jag fortfarande att det är dig jag kan berätta allt för. Det är du som förstår hur jag fungerar. Det är dig jag vet att jag alltid kan höra av mig till. Jag vet att du alltid lyssnar. Jag vet att jag fortfarande ser dig som min bästa vän. Min bästa TIG.

Sen har ju såklart allting ändrats med tanke på att du har Savannah.
Nu för tiden står vi inte utanför polisstationen och shottar billig sprit tillsammans, nu sitter vi hemma hos någon utav oss, fikar, pratar, kollar på tv och gullar med Savannah.
Men vet du vad? Jag har exakt lika kul nu som då!

När jag har tråkigt brukar jag läsa gammla blogginlägg, kolla långt bak i våra bilddagböcker och kolla på gammla bilder på oss två. Och jag sitter och skrattar högt för mig själv varje gång. Så mycket galna saker vi hade för oss och kom på. Älskar alla våra fina smeknamn på folk; Gargamel, Skridskon, Nalle Puh, Jazz, Spaz och Ståndpojken.
Seriöst? Nu i efterhand undrar jag vad vi gick på alltså, haha.

Nu ska jag försöka sammanfatta det här inlägget innan det blir sju mil långt.
Jag saknar dig så det gör ont, men är så otroligt glad över att du har Savannah. Du skrev en gång till mig "Maybe you're gonna be the one that saves me", och det kommer jag aldrig glömma. Jag vet inte om jag gjorde det kanske, men jag tror nog att jag hjälpte dig en bit på vägen, och jag hoppas jag har rätt.

Även om det inte alltid märks så älskar jag dig. Och det kommer jag alltid göra. Forever and ever.